Klimatjuridiken ännu oprövad mark

En rad klimatprocesser pågår runtom i världen. Juridiken är ny och oprövad men vilar på gemensamma principer, skriver advokat Kristina Forsbacka.

Klimatfrågan har tidigare setts som en fråga för politikerna, men har under senare tid i allt högre grad blivit en angelägenhet också för jurister. Ett tecken på detta är att allt flera länder antar klimatlagar genom vilka regeringen får ett uttryckligt ansvar för utsläppsminskningarna, och där riksdagen också ges en starkare ställning, såsom den föreslagna svenska klimatlagen. En intressant utveckling inom klimatjuridiken är också det ökande antal klimatprocesser som pågår i olika delar av världen. Anledningen till dessa processer är att juristerna anser att politikerna går för långsamt fram i klimatfrågan, och att domstolarna därför anser sig tvungna att gripa in och skydda medborgarna.

I ett mycket uppmärksammat avgörande från juni 2015 beslutade en domstol i Haag i det så kallade Urgenda-målet att den nederländska staten måste höja sina klimatambitioner. Domstolen slog fast att nederländska staten måste minska växthusgasutsläppen med minst 25 procent till 2020, i stället för de 17 procent som staten hade tänkt, och hänvisade bland annat till FN:s klimatkonvention och relaterade överenskommelser, konventionen för mänskliga rättigheter och EU:s utsläppshandelsdirektiv, samt nationella holländska bestämmelser om statens ansvar att visa aktsamhet. Domstolen konstaterade att de utvecklade länderna genom internationella överenskommelser har åtagit sig att minska sina växthusgasutsläpp med 25–40 procent till 2020, vilket enligt internationellt erkänd vetenskap är nödvändigt för att uppnå FN:s tvågradersmål.
Normalt gäller internationella överenskommelser endast mellan de stater som ingått dessa, men ger inte medborgarna några direkta rättigheter i förhållande till staten. Domstolen i Haag ansåg dock att de internationella bestämmelserna indirekt påverkar hur den aktsamhetsprincip (”duty of care”) som staten ska tillämpa enligt nationella bestämmelser ska tolkas. Den nederländska regeringen har överklagat domen, men samtidigt uppgett att man avser att följa den.
Den nederländska domstolens resonemang ligger i linje med de så kallade Oslo-principerna, som är upprättade av en rad ledande juridiska experter från hela världen. Enligt Oslo-principerna, som publicerades i mars 2015, har staterna en legal skyldighet att skydda medborgarna och motverka klimatförändringarna. Juristerna bakom Osloprinciperna inkluderar experter inom internationell rätt, miljörätt, skadeståndsrätt och mänskliga rättigheter och tanken är att principerna ska vara ett stöd för domare vid klimatprocesser. Det bör noteras att principerna får anses mycket progressiva och inte har prövats i domstol.

Urgenda-målet och Oslo-principerna innehåller flera gemensamma nämnare. Bland annat kan man notera den vetenskapliga tyngd och det bevisvärde som IPCC:s rapporter om klimatförändringarna ges. Vidare anser man att skyddet för mänskliga rättigheter och miljörätt är ömsesidigt förstärkande, att nuvarande och kommande generationer har en konstitutionell rätt till ett stabilt klimat och staterna har en skyldighet att vidta åtgärder för minskad klimatpåverkan.
Urgenda-målet har följts av en rad liknande klimatprocesser. I Pakistan stämde en bonde staten vid Lahore High Court då han ansåg att implementeringen av landets klimatpolitik var ”ett skämt”. Den ansvariga domaren sammankallade samtliga berörda regeringsorgan och utnämnde ansvariga (”focal points”) för klimatfrågan inom olika regeringsorgan och tillsatte en klimatkommission som fick i uppgift att implementera landets klimatpolitik.

Ett mål som liknar Urgenda-målet drivs av Klimatzaak i Belgien med stöd av mer än 8 500 medborgare, och flera andra klimatprocesser pågår på olika håll i världen. I USA hjälper stiftelsen Our Children’s Trust ungdomar att driva en rad processer för framtida generationers räkning. I november i fjol beslutade en federal domstol i Oregon att ungdomarna har talerätt eftersom staten enligt den amerikanska så kallade ”public trust”-doktrinen inte har rätt att beröva framtida generationer rätten till de naturresurser som behövs för deras välbefinnande och överlevnad. Målet har ännu inte prövats i sak, men det är en stor framgång för ungdomarna att det inte avvisades av domstolen. På Filippinerna, som är särskilt hårt drabbat av tyfoner, har Greenpeace dragit ett femtiotal av de största företagen inom den fossila industrin inför den nationella kommissionen för mänskliga rättigheter, och kommissionen har tagit upp ärendet och förelagt företagen att yttra sig. Greenpeace medverkar också i flera andra processer, bland annat står man bakom en stämning mot norska staten för att den beviljat licens för utvinning av olja och gas i Barents hav.

De jurister som engagerar sig i klimatprocesserna framhåller att deras syfte inte är att driva ett stort antal skadeståndsprocesser i domstol, utan de ser en process i domstol som en sista utväg för att få politiker och företag att minska växthusgasutsläppen i tillräckligt snabb takt. När politikerna inte vidtar de åtgärder som krävs måste juristerna och domstolarna gripa in och skydda medborgarna från farliga klimatförändringar.

Kristina Forsbacka
Advokat på Bird & Bird Advokatbyrå. Har mångårig erfarenhet av affärsjuridik. Är specialiserad på miljö- och energirätt samt klimatjuridik.

Fotnot: Läs mer om Osloprinciperna, The Oslo Principles on Global Climate Change Obligations, på Yale-universitetets webbsida.